Amahoro Amani betyder fred på språken kirundi respektive swahili. Det är ett fredsprojekt som drivs av Kvinna till Kvinna, Scouterna och Svenska PostkodLotteriet för att bidra till att nå FN:s millenniemål. Läs mer om vad Amahoro Amani är »

tisdag 3 april 2012

110 000 FBU - en månadslön för en av mina kompisar



110 000 FBU. Det säger inte särskilt mycket för dig eller hur? Om jag istället säger att det är 78 USD, blir det lättare då? 78 USD är cirka 600 SEK. Vart vill jag komma med det här? 110 000 FBU är vad en av mina kompisar här tjänar varje månad genom att jobba som engelskalärare. För de här pengarna ska min kompis överleva, ha någonstans att bo/sova och kunna äta varje dag. Någonting som är två av de mest grundläggande behoven för en människa.

Som om inte det här vore nog svårt så tar det sju månader för honom att få sin lön, som tidigast. Det är en ond cirkel för under de här månaderna behöver han låna pengar. För mig är det helt obegripligt. En människa som jag känner och bryr mig väldigt mycket om har ett väldigt hårt liv. Ett liv som jag inte visste någonting om. 


Jag träffade den här människan första gången på International Gathering för Amahoro Amani här i Burundi över nyår. Jag har även träffat honom två gånger här i Bujumbura sen jag kom hit för lite mer än en månad sedan. Han har aldrig sagt någonting om sin situation eller om att mycket av hans liv handlar om överlevnad. Han kommer från en familj där föräldrarna är bönder och i de flesta fall betyder det fattigdom. Hans föräldrar insåg ändå vikten av utbildning så han har alltid gått i skolan. Nu är han inne på sluttampen och det är inte säkert att han kommer få någon examen, han har nämligen inte råd att fortsätta studera utan att jobba samtidigt och utan en examen kan han aldrig få en högre lön.

Det är första gången i mitt liv som jag lever på väldigt små medel. JAG tycker det är svårt att få det att gå runt, men jag har nästan 5 gånger så mycket pengar att leva på än vad min kompis har per månad och ibland klagar JAG på att JAG känner mig fattig.



Jag fick frågan av honom om jag visste hur det är att vara hungrig. Jag svarade att ja jag vet hur det är att vara hungrig. Då frågade han, vet du hur det känns att vara riktigt hungrig och att svälta? Jag hade bara ett svar på den frågan - nej det vet jag inte. Hur ska jag kunna veta hur det är att svälta när jag är född och uppvuxen i Sverige? Där åtminstone jag har försäkringar, skyddsnät och föräldrar?

Min fråga just idag är; vet du hur det är att vara riktigt riktigt hungrig för jag kan inte säga att jag vet det längre...