Amahoro Amani betyder fred på språken kirundi respektive swahili. Det är ett fredsprojekt som drivs av Kvinna till Kvinna, Scouterna och Svenska PostkodLotteriet för att bidra till att nå FN:s millenniemål. Läs mer om vad Amahoro Amani är »

måndag 9 april 2012

Första intrycken på utbyte i Burundi

Fyra dagar har nu gått av de dagar vi ska tillbringa i Bujumbura. Fyra dagar är inte speciellt lång tid egentligen, men det är dagar som har innehållit otroligt mycket nya intryck, nya vänner och nya upplevelser. Fyra dagar är starten på ett utbyte som kommer att vara förevigt.

Vi från den Svenska gruppen tillsammans med den Burundiska gruppen har under dagarna jobbat mycket med att utbyta erfarenheter och tankar. Detta har varit lärorikt och jag tror att vi alla har fått fundera över våra värderingar och fått oss en tankeställare om vad man ska värdera i livet. Vad är egentligen viktigast: att det man ska göra går snabbt och effektivt eller att man hinner umgås med familj och vänner i lugn och ro?

I vissa frågor tänker vi ibland lite olika. Tillexempel frågade en Burundisk kvinna varför det inte alla kvinnor i Sverige skaffar barn, vi har ju alla möjligheter till det och dessutom får vi hjälp med sjukvård? Den svenska gruppen tappade hakan och såg framför oss hur utbildning, resor och karriär kom före skaffandet av barn.

Även om det finns olikheter så är det absolut mest likheter mellan oss i utbytet. Vi är alla människor och kvinnor som är redo att förändra, som brinner för någonting och vill göra skillnad i den världen vi lever i. Det är därför vi är här - för att ta lärdom av varandra och utveckla ett nätverk.

En förmiddag trotsade vi värmen och begav oss till ett barnhem en bit utanför stan. På barnhemmet bodde det 73 barn. Det var en man som hade startat det och nu drev det, utan någon egentlig inkomst. Det var med blandade känslor jag sedan gick därifrån. Barnen som bodde där hade det bra, det var ju trots allt någon som hade tagit hand om dem och de fick gå i skolan. Men, samtidigt var det otroligt jobbigt att inse att det finns många fler barn där ute som behöver hjälp.

Vid reflektionen efteråt kom vi fram till att vi tillsammans med de Burundiska kvinnorna ska hitta ett sätt där vi alla kan engagera oss i detta, ingen kan göra allt men tillsammans kan vi förändra.

Jag är peronligen otroligt glad över att jag är här. Det är omvälvande, hemskt jobbigt, många känslor och otroligt underbart - allt på samma gång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar