Amahoro Amani betyder fred på språken kirundi respektive swahili. Det är ett fredsprojekt som drivs av Kvinna till Kvinna, Scouterna och Svenska PostkodLotteriet för att bidra till att nå FN:s millenniemål. Läs mer om vad Amahoro Amani är »

onsdag 13 juni 2012

Lottens berättelse, del 1 - Ett äventyr. Ett ansvar.


Jag är politisk. Samhällsansvar är något som upptar stora delar av mig: mina tankar, mina handlingar och min identitet.

Jag är också scout och är helt säker på att detta är en av de viktigaste anledningarna till att mitt liv är så präglat av medvetenheten kring hur mina val påverkar och påverkas av andra. Jag har växt upp i ett scoutsammanhang, där jag har lärt mig att med förståelse och samarbete tar vi oss långt. Allt blir lättare: - problemlösning, skapa och känna tillhörighet eller våga anta utmaningar till exempel. Mina år som scout har gett mig och många andra scoutvänner fina minnen och egenskaper. Trots tuffa delar och mindre roliga inslag under mina scoutår har jag blivit väldigt fint präglad. Det är så jäkla häftigt att vara scout. Speciellt med tanke på att det ju är en global verksamhet. Vi scouter finns över hela världen, om vi på allvar möter varandra, var och en, i förståelse och samarbete, tänk vad det skulle göra med en hel värld?

När jag under scoutforum kom i kontakt med Amahoro Amani, genom Elin, tände jag till direkt! Ett uttalat fredsprojekt! Det var ju detta jag hade saknat i scouterna. Lite senare på hösten anmälde jag mig att delta i International Gathering i Burundi över jul.

Jag åkte tillsammans med de övriga i den svenska delegationen till Burundi den 21 december (2011) utan att egentligen ha något mer konkret i huvudet än mina stora förväntningar och förhoppningar. Under två veckors tid fick vi lära känna Burundi, som några av oss hade besökt innan. Att åka till ett sammanhang annorlunda än det som en vanligtvis rör sig i innebär alltid en chock eller åtminstone en smärre förvirring. Så var det för mig i Burundi, ett av de ekonomiskt fattigaste länderna i Afrika. Att åka från Sverige till Burundi var inte bara en geografisk resa för mig. Det blev väldigt snart tydligt för mig att jag också genomgått en stor klassresa. Från låginkomsttagare, med den ekonomiska stress som det kan medföra, till att för ett vanligt svenskt lunchpris kunna gå på fina restauranger och äta med den Bujumburiska eliten (Bujumbura är alltså huvudstaden i Burundi). Detta utgjorde grund för många tankar, tumultartade känslor och skam. Åkommor som allt som oftast kommer i samband med konfrontationen av sitt eget privilegie. Med dessa tankar kommer för mig naturligt även insikten om att detta privilegium också innebär ett ansvar. Att ha det lite bättre, måste tyvärr innebära att någon har det lite sämre.

Fortsättning följer nästa vecka...

Lotten Gustafson, Rovergruppen.