Amahoro Amani betyder fred på språken kirundi respektive swahili. Det är ett fredsprojekt som drivs av Kvinna till Kvinna, Scouterna och Svenska PostkodLotteriet för att bidra till att nå FN:s millenniemål. Läs mer om vad Amahoro Amani är »

onsdag 20 juni 2012

Lottens berättelse del 2 - Ett uppvaknande samtal

Hade jag rest på egen hand, som enkel turist hade jag nog fastnat i tanken på privilegium och känslan av skam och skuld och dessa hade antagligen sedan mynnat ut i någon slags hopplöshet. Men nu var vi på scoutresa för att träffa volontärer och scoutvänner inom Amahoro Amani och där, fick jag lära mig, finns det inte plats för hopplöshet.

Under de dagar vi spenderade på själva lägret, ute på den Burundiska landsbygden, fick jag lära känna så många fantastiska och inspirerande människor. I ett land där klasskillnader är så tydliga och fattigdomen så utbredd var det skönt att få prata framtidstro med personer som lever mitt i allt detta som för mig framstod som kaos (och med min bakgrund i en rätt så regelrätt kultur kändes som lite av ett kaos fortfarande när vi åkte hem). Det är en så fantastisk känsla att åka över halva världen och hitta människor en har så mycket gemensamt med. Många gånger fick jag känslan av att jag som scout inte bara var del i en stor allmän gemenskap. Ibland fick jag känslan av att det mer handlade om familjeliknande strukturer. Jag hade vid ett tillfälle ett väldigt familjärt och givande samtal med tre scouter från Kenya, två av dem kanske 30 år äldre än mig och med positioner i det kenyanska scoutrådet. Vi pratade om korruptionen och kom in på olika politiska aspekter, ja ända in på anarkism och faktiska politiska riktningar, som inte tillhör vanligheten i scoutsammanhang. Det kan och bör väl diskuteras om de egentligen ska få för stort utrymme alls. Det var som att vi känt varandra länge, att det fanns en grundtrygghet som gjorde att jag vågade prata fritt (endast återhållen av respekten för oliktänkande och kulturskillnader). I samtalet sa en av mina nya scoutvänner blandades personliga politiska ställningstaganden med högst filosofiska utläggningar och det var något som Muni, en av de äldre scouterna, sa till mig som verkligen fastnade. Muni menade på att även om politiken är korrupt, så är det ett annat element, det rör sig utanför scoutvärlden och scouterna rör sig utanför det. Detta för att vi helt enkelt måste göra så för att på riktigt kunna ta hand om varandra och leva efter den lag och det löfte vi som scouter ställer upp på. Som scouter har vi ett ansvar. Detta scoutansvar, menade muni, är samma som grundläggande mänskliga rättigheter, samma som att skapa ett sammanhang där alla får plats. För mig som politisk aktivist var denna kraftfulla syn på scouting sjukt grym.

Jag hade flera samtal av den här typen, oundvikligt för mig, eftersom den Burundiska situationen med så stora skillnader mellan människor hade kommit långt in under huden på mig och ständigt malde i mitt huvud och i mitt hjärta.

Fortsättning följer..

Lotten Gustafson, Rovergruppen.