Homestay och Amahoro Amani

Hej Alla dar hemma.

 

Blandningen av brist pa internet och tid har gjort att det varit lite tunnt med inlagg fran kontingenten de senaste dagarna. En kort sammanfattning kommer har vad vi har haft for oss. Bilderna kanske kommer om vi far upp dem. 

 

Det tre senaste dagarna har vi jobbar tillsammans med Amahoro Amani i deras arbete for att sprida freden vidare. Vi har sett hur man genom att flytta mindre sopberg (som Ida skrev om) eller gora en ny vaxtodling kan losa sma konflikter och darmed oka frstaelsen for att det gar att jobba tillsammans for att losa problem. Har varit en intressant upplevelse da framsteg som kan se sma ut fran utsidan kan betyda valdigt mycket for det lokala samhallet.

 

Vi har avan bott de tre senaste natterna hemma hos burundiska scouter vilket avslutades med en middag igar (onsdags) dar vi tackade vara vardar. Alla verkar vara mycket nojda och det har gett oss en mojlighet att komma nara inpa det otroligt varma och glada burundiska folket.

 

Idag ar vilodag vilket agnas at mycket avslappning, marknader, skraddare osv. Behovligt infor det kommande lagret.

 

Imorgon beger vi oss till Gitega och scoutlagret och alla ar mycket forvantasfulla pa vad det kommer erbjuda.

 

Detta kommer dock betyda att vi INTE kommer ha tillgang till internet de narmsta 10 dagarna sa kommer inte komma nagra uppdateringar da.

 

Halsningar

Stefan

Koordinater för arrangemangets första dagar

Vi har de senaste dagarna sett flera delar av Bujumbura. Ni kan hemma besöka platserna via Google Maps, Google Earth eller annan karttjänst genom att kopiera koordinaterna till sök-fönstret.

Hotellet vi för närvarande bor på: -3.38322,29.36359
Ligger nära marknaden där vissa varit och handlat finfina tyger: -3.38477,29.36563
Här om dagen hängde vi på stranden vid restaurangen Bora Bora: -3.35327,29.32121

Vi har hört om Amahoro Amani på deras kontor: -3.38530,29.37202
Vi har genomfört två Amahoro Amani projekt med lokala scouter och fredsarbetare.
Projekt 1, Sopberget: -3.34823,29.37254
Projekt 2, Åkern: -3.34443,29.37054

Imorgon åker vi till lägerplatsen: -3.51989,29.98244

/Pontus

Nu är det inte långt kvar - snart dags för Jamboree!

Jamboreen närmar sig och det märks om inte annat här på kontoret hos de Burundiska Scouterna. Efter att ha behövt göra en paus i min volontärperiod är jag nu tillbaka för några sista veckor i Burundi och den stora höjdpunkten med att vara tillbaka är såklart den 6e Afrikanska Jamboreen! Det ska bli roligt att vara där, se hur saker blev till slut och förhoppningsvis ha en riktigt trevlig vistelse i Bungere utanför Gitega.

Det är många som jobbar här hos ASB, som redan har åkt för att styra upp det sista på plats och idag infinner sig ett lugn på kontoret. Kanske börjar de sista pusselbitarna falla på plats eller så är alla stressade inombords. Vi får se hur dagen utvecklar sig. Jag har i alla fall en hel del att ordna idag innan vi beger oss imorgon.
Det kommer bli en fantastisk Jamboree, det är jag helt säker på!
På återseende.

Tisdag. En sån dag...

Dagens uppgift: röja en stig genom att sortera ut plast, metall, batterier och annat icke-komposterbart ur ett sopberg.

Dagens arbetskraft: en grupp bestående av svenska, danska och burundiska scouter och fredsagenter

Dagens skörd: femton säckar skräp.


Igår var vi på besök på Amahoro Amanis huvudkontor i Bujumbura. Vi fick en föreläsning med exempel på det fantastiska arbete som de ca 700 fredsklubbar som finns runt om i Burundi, Rwanda och östra Kongo utför. Vi hörde om olika grupper som rett ut konflikter mellan grannar, som fixat en tillfällig bro för att underlätta en bybefolknings transporter och som tagit hand om en gravid kvinna vars familj kört ut henne på gatan.

Amahoro amani-metoden består i att identifiera ett problem som gett upphov till en konflikt, fundera ut en lösning och lösa problemet. En metod som verkar fungera.

Igår var det teori, idag fick vi prova på i praktiken. Med plastpåsar på händerna och med hjälp av hackor och spadar tog vi oss sakta men säkert igenom en sophög som samlats och blockerade en stog. När samtliga tillgängliga säckar var fyllda hade vi mest bara skrapat på ytan. Trots det kändes dagen som en framgång. Vi hade arbetat tillsammans, en känsla av gemenskap hade infunnit sig och lokalbefolkningen som passerade under arbetets gång hade stannat och hjälpt till.

Dagen avslutades på ett lokalt fik där vi drack fanta (det burundiska begreppet för läsk i allmänhet), åt smörgåsar och sammanfattade dagen.

En sån dag...

/Ida

Dag 2 i Bujumbura

Gårdagen (söndag) började med ett besök till en väldigt stor kyrka i Bujumbura. Trots att kyrkan var så stor, var den proppfull och det var problem med att få sittplats. Så efter att ha stått upp en timme, gjorde jag Katrine sällskap utanför kyrkan. Där satt hon och pratade med ungefär fem stycken pojkar. De var väldigt snälla, och skrattade mycket; inte minst åt min krassliga franska och det faktum att de trodde Katrine var min mamma...

Efter gudstjänsten och en snabb vända tillbaka till hotellet, fortsatte vi ut till Tanganyikasjön och en VIP-strandbar som hette Bora Bora. Den var väldigt fin och Karibien-inspirerad, men ändå väldigt absurd. För gick man bara 50 meter ner på stranden så var där fullt av massa unga människor som tydligt inte hade så mycket pengar. Men de var väldigt trevliga och jag och Vibeke fick en runda i en träbåt.

På eftermiddagen träffade vi några lokala scouter och de framförde en otrolig dansföreställning för oss. Att se glädjen och entusiasmen de hade för dansen och musiken, var väldigt roligt och jag kunde inte sluta le på hela tiden.

Senare åkte jag och Ida hem till Gloria, en lokal scout, som vi övernattade hos. Hemma hos henne träffade vi många andra lokala scouter och kvällen var väldigt trevlig.

Många kramar hem till min familj och alla andra,
Sitha

Dag 1 av kontingentresan

Mausoleum för burundisk självständighetskämpe med familj

Hus på kulle

Fascinerande bygge nära hotellet

Folk utforskar Bujumbura

Informationsmöte i jardin public

Stefan

Hur hamnade vi här?

Efter att ha vaknat kl 06.00 av afrikansk sång har dagen bjudit på god mat, härlig vandring i stan och framför allt kul sällskap! Lagom svettiga sitter vi nu och väntar på middagen. Jag ser fram emot morgondagens gudstjänst, hoppas på mycket sång och glädje, strandbesök och att få träffa familjen vi ska bo hos på home hospitality. Hälsningar Anna! Under en vandring vi gjorde idag i bergen besökte vi ett väldigt fattigt område, där upp till 10 personer kunde bo i endast ett rum på några kvardatmeters yta. Folket som bor där är väldigt trevliga och bjöd in oss i sina hus där vissa till och med tillät oss att filma. Sättet folket bor på skiljer sig verkligen beroende på hur mycket pengar man har. På ena sidan gatan bor folk i sina hus medan tvärs över gatan bor någon rik familj med egna patrullerande vakter gåendes runt den gigantiska trädgården. Åter på hotellet igen ställer man sig i fönstret och kollar ut på gatan och lägger märke till ett husbygge bara en liten bit bort. Deras sätt att bygga på skiljer sig rejält från hur vi i Sverige bygger, deras husvåningar hålls uppe av en massa slanor. / Jacob

Amahoro Amani söker HR-ansvarig till ideell arbetsgrupp

Vi söker en HR-ansvarig för projektet "Amahoro Amani - för freden vidare". Som HR-ansvarig inom Amahoro Amani har du möjlighet att ha inflytande över och tillsammans med styrgruppen diskutera riktningen för projektetet ”Amahoro Amani – för freden vidare”. Du kommer få tillgång de nätverk som projektet är del i, och även jobba nära andra nationella grupper som samspelar med projektet. Samhällsengagemanget inom Amahoro Amani kopplar nära an till Scouternas Program, internationella frågor och mångfaldsarbete inom Scouterna, och du som HR-ansvarig kommer ha kontinuerlig kontakt med ideella och anställda som jobbar inom alla dessa områden. Som kontaktperson gentemot Scouternas HR-grupp kommer du att ha trådar ute till många nationella arbetsgrupper.
Du som HR-ansvarig får möjligheten att utveckla dig själv både som ledare och som del i en arbetsgrupp. Ansvaret att leda de ideella innebär mycket eget ansvar och driv och utvecklar samtidigt din förmåga att vara lyhörd och stötta, och utvecklar dig själv som ledare. Du kommer även utveckla dina färdigheter gällande att jobba i en grupp, där alla har olika givna roller.
Du kommer att få ett brett nätverk bestående av många engagerade scouter, både inom Amahoro Amani och andra arbetsgrupper.

Låter det intressant? Du hittar hela annonsen på www.scout.se/index.php?option=com_content&view=article&id=10758&Itemid=657<http://www.scout.se/index.php?option=com_content&view=article&id=10758&Itemid=657>

Ansökan skall vara inne senast 16/9 2012.

Följ med oss på afrikansk Jamboree i Burundi!

Skulle du också vilja veta hur det är att delta i ett afrikanska jamboree, tillsammans med scouter från hela Afrika? Är du nyfiken på hur det är att bo hos en familj i Burundi, eller hur scouter i det lokala fredsprojektet Amahoro Amani jobbar för att skapa fred i regionen? Allt det här, och mycket mer, kommer femton svenska scouter som i dagarna beger sig söderut för en månadslång resa till Burundi och Rwanda vara med om.

Svenska kontingenten till 6th African Scout Jamboree kommer, förutom att delta i själva lägret tillsammans med scouter från hela Afrika, lära känna den burundiska kulturen närmare genom att jobba tillsammans med burundiska ungdomar, och bo hemma hos deras familjer. Genom att lära känna och jobba tillsammans med ungdomar från Amahoro Amani, kan de svenska scouterna inspireras av burundiska ungdomars drivkrafter och vilja till förändring. Äventyret fortsätter i Rwanda, där kontingenten kommer att få en snabbkurs i Rwandas historia och kultur för att avsluta turen omgivna av de fantastiskt vackra rwandiska bergen.

Vill du också veta hur allt det här är? Följ svenska kontingenten till 6th African Scout Jamboree här på Amahoro Amanis blogg! På fredag morgon supertidigt lyfter vi!

Amahoro Amani - mer än ett fredsprojekt, del 5

Färden upp mot utsiktsplatsen över staden fortsatte. Bostäder för diplomater och liknande personligheter kom att skapa en mur, vilken skärmade av och skapade en bitvis steril transportsträcka mot toppen av höjderna. Vägskyltar med reklam för Coca cola framträdde som tragikomiska och inslag av 7-elevenliknande butiker med höga priser stack inte ut nämnvärt i dessa kvarter. De människor som färdades till fots i dessa områden var i stor utsträckning fattiga barn som vallade getter, tiggde pengar eller på annat vis var utan daglig sysselsättning.

På vägen passerade vi ett antal monument som på olika vis hedrade fallna soldater, personer som på särskilt vis gjort insatser eller människor som blivit utsatta för orättvisa. De stack ut så pass mycket i relation till övrig bebyggelse att de i sann ära gav utrymme till en känsla av betydelse. Jag uppskattade detta förhållningssätt till döden och att lyfta det hedervärda i människors levnadsår, oavsett om det var bundet till prestation, ödet i sig eller bara för att lyfta godhet.

På sluttampen på vår färd mötte vi en större grupp barn, vilka slog följe med oss. De gjorde detta delvis för att vi hade med oss godis, men även för att det fanns en nyfikenhet på oss vita. Att de gjorde konster för att få vår uppmärksamhet och ”förtjäna” det vi hade med oss upplevde jag med avsmak. I min, och övriga gruppens, begreppsvärld var de värda allt gott i världen bara genom att existera. Detta var något som jag i ett senare skede insåg att jag hade velat kommunicera.

Med barnen runt omkring oss slog vi oss slutligen oss ned. Vi njöt av att se ut över hela Bujumbura, den stora närliggande Tanganyikasjön och skapa en uppfattning om var vi befann oss. Personligen har jag en enorm svaghet för utsikter så detta var en mycket minnesvärd stund för mig.

Med våra nyvunna perspektiv i bagaget landade vi ett beslut kring att vi skulle åka och bada på Bora Bora Beach. I backspegeln känns det lite skrattretande.
Fortsätt följa med i historien, snart på en blogg nära dig…

Gustav Sundgren

Amahoro Amani - mer än ett fredsprojekt del 4

Månget myggbett senare möts jag av solsken, ljud från närliggande stadstrafik och en nyfikenhet på vad tredje dagen skulle komma att ge. Tankarna på gårdagens festligheter, julgransdans och buffé i kontrast till limsniffande barn, tiggare och människor som letar mat i sopberg, hade väckt ett sug av att uppleva mer. Jag log vid tanken på att jag under gårdagen fått berättat för mig att jag bar samma förnamn likt en stor, legendarisk krokodil, vilken sägs simma mellan Rwanda, Burundi och Demokratiska Republiken Kongo.

Under morgonens första minuter insåg jag att närvaron av fattigdom, misär och klassklyftor hade kommit mig nära i den mån att jag hade landat i en strategi kring hur jag skulle förhålla mig till alla nya intryck. Detta efter knappt 48 timmar. Jag hade insett att jag inte kan göra nämnvärt för enskilda individer som jag möter annat än att vara närvarande, visa omtanke och anstränga mig att försöka mötas i samförstånd.

Väl efter en uppfriskande kalldusch begav det sig till frukostbordet. Det serverades bröd, avokado, omelett, kaffe och minibananer. Avseende maten var den mindre främmande än vad jag hade räknat med. Vid frukostbordet utväxlas reflektioner från gårdagen, där jag lyfte det fantastiska i att burundiska scouter hälsar på varandra oavsett om man känner varandra eller inte. Att vara scout är något som binder folk samman här i landet – scouting är tydligt präglat av ett samhällsengagemang och en scouthalsduk är en attraherande faktor. Hemma i Sverige är det inte en självklarhet att man tar kontakt utifrån att man är scout. Detta fann jag en hel del inspiration i och är något jag ska eftersträva att föra med mig tillbaka hem.

Under frukosten landade vi även i ett beslut att till fots ta oss upp i de närliggande bergen för att få en bättre överblick av staden.

Efter artiga konversationer med hotellpersonalen gav vi oss ut för att möta dagen. När vi lämnade hotellet för att sedan vandra på gator och torg kände jag en grundläggande trygghet genom närvaron av polis och militär, att vi hade ordnat växling av pengar, att vi hade börjat orientera oss i närmiljön och att vi hade gästat olika former av marknader under de tidigare dagarna. Att Lazare, som var med i gruppen, är född i landet var även det något som skapade en säkerhet.

På väg mot vårt uppsatta mål passerade vi genom stadens tumultartade trafik, stånd med frukt och grönt och vimmel av människor, för att sedan söka oss utanför stadskärnan. Allt eftersom vi promenader kom uttrycket att ha förmågan att se saker ovanifrån att få en ny betydelse för mig. I detta land innebar höjd, i alla fall i huvudstaden, att klassklyftorna framträdde allt tydligare. Desto mer höjden tilltog, desto högre blev stängslen och ökningen av mängden taggtråd per capita blev påtaglig.

Under dagen skulle vi komma att lära oss mer om kontrasterna i landet. Mer om detta i nästa inlägg.

Gustav Sundgren