Amahoro Amani betyder fred på språken kirundi respektive swahili. Det är ett fredsprojekt som drivs av Kvinna till Kvinna, Scouterna och Svenska PostkodLotteriet för att bidra till att nå FN:s millenniemål. Läs mer om vad Amahoro Amani är »

tisdag 17 juli 2012

Amahoro Amani - mer än ett fredsprojekt, del 5

Färden upp mot utsiktsplatsen över staden fortsatte. Bostäder för diplomater och liknande personligheter kom att skapa en mur, vilken skärmade av och skapade en bitvis steril transportsträcka mot toppen av höjderna. Vägskyltar med reklam för Coca cola framträdde som tragikomiska och inslag av 7-elevenliknande butiker med höga priser stack inte ut nämnvärt i dessa kvarter. De människor som färdades till fots i dessa områden var i stor utsträckning fattiga barn som vallade getter, tiggde pengar eller på annat vis var utan daglig sysselsättning.

På vägen passerade vi ett antal monument som på olika vis hedrade fallna soldater, personer som på särskilt vis gjort insatser eller människor som blivit utsatta för orättvisa. De stack ut så pass mycket i relation till övrig bebyggelse att de i sann ära gav utrymme till en känsla av betydelse. Jag uppskattade detta förhållningssätt till döden och att lyfta det hedervärda i människors levnadsår, oavsett om det var bundet till prestation, ödet i sig eller bara för att lyfta godhet.



På sluttampen på vår färd mötte vi en större grupp barn, vilka slog följe med oss. De gjorde detta delvis för att vi hade med oss godis, men även för att det fanns en nyfikenhet på oss vita. Att de gjorde konster för att få vår uppmärksamhet och ”förtjäna” det vi hade med oss upplevde jag med avsmak. I min, och övriga gruppens, begreppsvärld var de värda allt gott i världen bara genom att existera. Detta var något som jag i ett senare skede insåg att jag hade velat kommunicera.

Med barnen runt omkring oss slog vi oss slutligen oss ned. Vi njöt av att se ut över hela Bujumbura, den stora närliggande Tanganyikasjön och skapa en uppfattning om var vi befann oss. Personligen har jag en enorm svaghet för utsikter så detta var en mycket minnesvärd stund för mig.

Med våra nyvunna perspektiv i bagaget landade vi ett beslut kring att vi skulle åka och bada på Bora Bora Beach. I backspegeln känns det lite skrattretande.
Fortsätt följa med i historien, snart på en blogg nära dig…

Gustav Sundgren