Amahoro Amani betyder fred på språken kirundi respektive swahili. Det är ett fredsprojekt som drivs av Kvinna till Kvinna, Scouterna och Svenska PostkodLotteriet för att bidra till att nå FN:s millenniemål. Läs mer om vad Amahoro Amani är »

torsdag 30 augusti 2012

Fredsboomerangen

Under sommarens Vässarö-läger Boomerang, för utmanar- och roverscouter, fanns vi (Julius, Erik och Marcus) på plats för att representera Amahoro Amani. Härlig lägerkänsla. Härliga scouter. Härligt engagemang. Härliga workshops. Ett minst sagt härligt läger. Härligt!



Under lägret fick vi möjlighet att hålla två workshops där vi, förutom att berätta rent allmänt om projektet, försökte väcka tankar och idéer kring vad som kan göras här hemma i Sverige med hjälp av Amahoro Amanis metoder. Lägret hade också en så kallad mässdag där vi ställde ut med en übersnygg monter. Mässdagen bjöd inte på särskilt många lediga minuter för vår del, för vid Amahoro Amani var det ständig action och mycket folk! Jätteroligt och inspirerande! Dessutom lyckades vi samla in över 50 mejladresser till nyfikna scouter som på ett eller annat sätt är intresserade av att engagera sig eller veta mer om internationell scouting, samhällsengagemang och mångfald.

Till er som lämnade er mejladress: we’ll keep in touch!

Till er som inte lämnade er mejladress: Mejla erik.ekholm@scout.se och/eller julius.kramer@scout.se om ni är intresserade. Hör av er!

fredag 17 augusti 2012

Amahoro Amani - mer än ett fredsprojekt, del 6

Detta är en följetong skriven av Gustav Sundgren om hans intryck från den Burundiresa som ägde rum över nyår 2011-2012. Vill du läsa de tidigare delarna? Klicka på Rover-taggen till höger om bloggen, eller scrolla ner bland de äldre inläggen.

När vi hade avnjutit utsikten från berget en tid, småpratat lite med vad barnen som slagit följe och fått veta vad de bodde, valde vi att röra oss nedför igen. Efter en kort promenad valde större delen av gruppen att åka taxi tillbaka till hotellet, vilket som vanligt gick i hög hastighet – nu med extra skjuts av sluttningen.
Efter det att alla hade strålat samman, begav vi oss mot Bora Bora Beach. På vägen blev taxichauffören stannad av beväpnad polis och botad för något som ingen kunde relatera till vad det var. Muta eller ”vägtull” är troligen mer korrekt uttryckt. Efter det att pengarna var ordnade kunde vi köra vidare som om ingenting hade hänt.
För att komma in på stranden den vägen vi gjorde var man tvungen att köra bil och anlända via en särskild port. Redan där var det uppenbart att detta inte var ett standardhak för lokalbefolkningen. Vi körde in på en fint ordnad allé, full av kringliggande grönska, vilken förde oss till ingången. Där steg vi av och gjorde vår entré.



Den miljö som vi nu nåddes av var oväntad, kändes surrealistisk och bekräftade mitt intryck från portöppningen. Här fanns högklassig matlagning, pool, mysiga hang arounds och personal stod redo att på kommando ta emot beställningar. Nere vid stranden fanns en bar där det satt en grupp med personal som hade på sig tomteluvor, vilket jag reagerade på utifrån att det kände så kommersiellt. Om det hade varit i Sverige hade jag lustigt nog inte reagerat nämnvärt – det var det att det stack ut sett till övriga intryck av landet.


De följande timmarna åt vi lunch, badade i sjön och stängde av för en stund, varpå vi sedan tog taxi tillbaka till hotellet. Resterande del av dagen kom att bli fokuserad på lokala marknaden och på kvällen även ett besök i en lokal kyrka för att fira julafton.

Mer om detta i nästa inlägg...

Gustav Sundgren

måndag 13 augusti 2012

Åter i Kigali och snart på väg hem

Igår återkom vi till Kigali efter ett par dygn i Ruhengeri/Musanze. Vi har där upplevt fantastisk natur, men jag tror att vi genom dessa naturupplevelser även lagt ytterligare distans mellan oss och de upplevelser vi gjort i Bujumbura och på jamboreen. På så sätt tror jag att vi alla blivit mer inställda på att resan snart nått sitt slut. Trots det är jag övertygad om att morgondagens avsked till gruppen kommer att ta emot för oss alla.

Pontus

Ett lite fördröjt inlägg

Igår (8 aug) körte vi den 8 timer lange tur fra burundi til rwandas hovedstad kigali. Plasticposer er ulovlige i rwanda, så al vores bagage skulle tjekkes igennem för vi kunne passere graensen. Man kunne hurtigt se, at rwanda har udviklet sig betydeligt mere end burundi igennem de sidste 10 år. Der var trafiklys og ingen skrald i gaderne, ingen råbte "mzungu!" og alt virkede generelt mere velholdt. Desuden serverer de denne fantastiske såkaldte afrikanske te, som smager af ingefaer og er blevet ganske populaer i vores gruppe :-)

Katrine

torsdag 9 augusti 2012

Nu är vi i Rwanda!

Nu är vi inne i arrangemangets sista del, Rwanda. Vi hann med att se både flodhästar och göra besök på FN och ett barnhem i Bujumbura innan vi for till Kigali i Rwanda. Vid gränsen till Rwanda välkomnades vi igår av ett massivt åsk- och regnväder. Nu har vi vaknat upp till ett dimmigt Kigali.

/Pontus

tisdag 7 augusti 2012

Den tomma känslan när jamboreen är över

Bild från utflykten till vattenfallet - en av de få bilderna jag tog under Jamboreen.

Jamboreen är över, även för mig. Arbetet med att förbereda och genomföra en Afrikansk Jamboree är över. Det var många motgångar för oss som jobbade med kommunikationen på lägerområdet utanför Gitega under de dagarna vi var där. När vi insåg att alla datorer och usb-minnen hade virus och en av datorerna brakade ihop helt var det som att luften gick ur oss alla. En del av de första dagarnas jobb var borta och det var ingenting att göra åt det. Istället fick vi försöka tänka om - vilket inte alltid är så lätt. Vi beslutade snabbt att det inte kunde bli något nyhetsbrev under jamboreen eftersom mycket material var redan borta och bestämde oss istället för att enbart satsa på information. Det var inte alls uppskattat av ledningen, men jag och min kollega Gael fick åtminstone igenom vår vilja (med mycket klagomål från början till slut).

Förutom alla problem jag och mina kollegor fick kämpa med för att kunna göra en så bra jamboree som möjligt på kommunikationsfronten är jag nöjd med vad som blev. Det var 9 dagar med nya och gamla kompisar, samtal och skämt om de torra bröden som serverades till frukost, skratt, tårar, utflykt till vattenfallet (där vi kunde stanna 10 minuter för vi hade tagit så lång tid på oss på museet och en utsiktsplats) och mycket mer.

Jag är överlag nöjd och jag är sjukt glad för att jag kunde återvända till Burundi för att ta del av Jamboreen som jag jobbat med sedan februari. Samtidigt känns det lite vemodigt. Det är över. Min volontärtid är officiellt över när jag lämnar Burundi på lördag för att spendera några dagar i Kigali innan jag sätter mig på planet för att åka hem till Sverige igen. Det har varit en lärorik tid på många sätt. Jag har lärt mig extremt mycket om mig själv, den afrikanska kulturen, språk (tänk att jag kom till Burundi i februari och kunde knappt säga ett ord på franska till att nu kunna göra mig förstådd i många situationer!), hur betydande allt det tråkiga pappersarbetet som vi gör i Sverige är och så himla mycket mer. Jag hade inte velat vara utan den här erfarenheten och det är definitivt inte sista gången jag besöker den här kontinenten.

måndag 6 augusti 2012

Jamboreen, en sammanfattning

Hur sammanfattar man en afrikansk jamboree?

Kanske med faktauppgifter:
- Vi var totalt ca 500 scouter på plats (ingen visste riktigt säkert eftersom rätt många helt sonika struntade i att anmäla sig och dök upp ändå, vissa lämnade lägret tidigt och andra anslöt sent)
- Temperaturen varierade mellan dryga 30 – 35 grader mitt på dagen och ca 5 på natten.
- Maten serverades alltid sådär två timmar efter utsatt tid

Eller så kan man beskriva maten:
- Frukost: vitt bröd och sött te
- Lunch: vitt bröd och burksardiner första dagen, därefter ris, bönor och kött eller kycklinggryta
- Middag: ris, bönor eller ärtor och kött eller kycklinggryta

Eller så kan man berätta vilka länder som fanns representerade:
Angola, Ethiopien, Demokratiska republiken Kongo, Zimbabwe, Lesotho, Burundi, Rwanda, Belgien, Frankrike, Italien, Finland, Sverige, Uganda, Tanzania, Kenya, Sierra Leone, Gambia …och några till.

Eller så kan man beskriva utflykterna:
- ett besök på Gitegas museeum där man kunde titta på burundiska trummor, historiska bruksföremål, en staty av en burundisk prins som numera bor i London och en hel del annat.
- en tur till några närliggande (två timmar på skumpig väg från lägerområdet) vattenfall. Vi badade i ett av de – fantastiskt att få skölja av sig det röda dammet som täckte allt och alla på lägret.

Men inget av det där fångar ju själva lägrets kärna. Lägersången som spelades om och om igen i de spräckta högtalarna, de fantastiska solnedgångarna, de trasiga och dammtäckta kläderna som de lokala barnen hade på sig, Twa-kvinnornas flinka fingrar när de visade hur man gör lerkrukor. Eller de zimbabwiska scouternas oförglömliga variant av "Mor, jag dör" (en scoutsketch som spelas upp på många svenska lägerbål), alla glada scouter, ljudet av det diseldrivna elagregatet som (sporadiskt) försedde lägeradministrationen med el, soluppgångsceremonin, den fyra timmar långa invigningsceremonin och de mysiga strunderna med den svenska gruppen. Och så mycket mer….

Jag känner mig verkligen priviligerad över att jag fått uppleva allt det här. Nu väntar några dagar i Rwanda innan det är dags att ta sig tillbaka till Sverige.

/Ida Hennerdal

Trumlektion i deltagarbyn

-Du ska slå här i mitten, säger tjejen som står bredvid mig och ritar en cirkel i mitten på trumman.
När jag går ner genom deltagarbyn hör jag trummorna på långt håll men det låter inte lika bra som vanligt. När jag kommer närmare ser jag att det är en trummlektion som är i full fart. Det står 12-15 trummor i en halvcirkel omgärdad av ett 30 tal personer som lyssnar intresserat på killen som talar om och visar en ny slagserie. De får snart till takten och det är fantastiskt hur fort de lär sig. Jag försöker att lära mig lite i bakgrunden men det är svårt för mig med dålig rytmkänsla att hänga med i det snabba tempot. När de lärt sig några olika slagserier bryter festen loss och de börjar dansa och sjunga till trummslagen. Ett moln av rött dam börjar fylla luften och jag vandrar vidare mot nya möten, upplevelser och äventyr på den 6e afrikanska scout jamboreen.
/ Peter Karlbom

Tillbaka i huvudstaden Bujumbura

Nu är vi alla tillbaka i Bujumbura efter nio nätter i tält vid Bungere utanför Gitega. Det var ett härligt läger, men det är inte så tokigt att nu ha sovit en natt i en säng och att slippa att den tegelröda jorden ständigt färgar allt och alla. Vi får förhoppningsvis under dagen upp både bilder och berättelser från lägret här på bloggen.

/Pontus
(arrangemangsansvarig)

torsdag 2 augusti 2012

Vi är på jamboree!

Då har vi varit på läger en vecka, det började som många andra läger med en stor invigning.
Förutom många långa tal på franska fick vi se på Brundis berömda trummor och lite afrikansk dans.

På kvällen hade vi ett mötte med ledarna för IST/EIS, vi skulle alla få välja uppgifter som vi skulle utföra under lägret, jag blev med i General Services och tog som undergrupp sjukvårdsteamet.
Det visade sig snart att jag inte bara blev medlem i sjukvårdsteamet utan också vise ordförande, under Dr Valentine.

Med hjälp av våra medlemmar fixade vi två stora tält som blev bassen för vårt "sjukhus", eftersom det inte fanns några mediciner eller sjukvårdsartiklar fick jag och doktorn åka in till Gitega och handla. Sjukvårdsteamet på lägret har hand om ca 500 scouter och några poliser!

För länge sedan satt jag och funderade på vad jag ska göra med mitt liv, funderade på att starta ett sjukhus i Afrika, för att på så sett hjälpa så många som möjligt. Och nu sitter jag i ett "sjukhus" i just Afrika som jag har hjälpt bygga och har hand om, har svårt att greppa just detta just nu... Men det känns UNDERBART!!!

Mvh Tobbe