Amahoro Amani betyder fred på språken kirundi respektive swahili. Det är ett fredsprojekt som drivs av Kvinna till Kvinna, Scouterna och Svenska PostkodLotteriet för att bidra till att nå FN:s millenniemål. Läs mer om vad Amahoro Amani är »

måndag 6 augusti 2012

Jamboreen, en sammanfattning

Hur sammanfattar man en afrikansk jamboree?

Kanske med faktauppgifter:
- Vi var totalt ca 500 scouter på plats (ingen visste riktigt säkert eftersom rätt många helt sonika struntade i att anmäla sig och dök upp ändå, vissa lämnade lägret tidigt och andra anslöt sent)
- Temperaturen varierade mellan dryga 30 – 35 grader mitt på dagen och ca 5 på natten.
- Maten serverades alltid sådär två timmar efter utsatt tid

Eller så kan man beskriva maten:
- Frukost: vitt bröd och sött te
- Lunch: vitt bröd och burksardiner första dagen, därefter ris, bönor och kött eller kycklinggryta
- Middag: ris, bönor eller ärtor och kött eller kycklinggryta

Eller så kan man berätta vilka länder som fanns representerade:
Angola, Ethiopien, Demokratiska republiken Kongo, Zimbabwe, Lesotho, Burundi, Rwanda, Belgien, Frankrike, Italien, Finland, Sverige, Uganda, Tanzania, Kenya, Sierra Leone, Gambia …och några till.

Eller så kan man beskriva utflykterna:
- ett besök på Gitegas museeum där man kunde titta på burundiska trummor, historiska bruksföremål, en staty av en burundisk prins som numera bor i London och en hel del annat.
- en tur till några närliggande (två timmar på skumpig väg från lägerområdet) vattenfall. Vi badade i ett av de – fantastiskt att få skölja av sig det röda dammet som täckte allt och alla på lägret.

Men inget av det där fångar ju själva lägrets kärna. Lägersången som spelades om och om igen i de spräckta högtalarna, de fantastiska solnedgångarna, de trasiga och dammtäckta kläderna som de lokala barnen hade på sig, Twa-kvinnornas flinka fingrar när de visade hur man gör lerkrukor. Eller de zimbabwiska scouternas oförglömliga variant av "Mor, jag dör" (en scoutsketch som spelas upp på många svenska lägerbål), alla glada scouter, ljudet av det diseldrivna elagregatet som (sporadiskt) försedde lägeradministrationen med el, soluppgångsceremonin, den fyra timmar långa invigningsceremonin och de mysiga strunderna med den svenska gruppen. Och så mycket mer….

Jag känner mig verkligen priviligerad över att jag fått uppleva allt det här. Nu väntar några dagar i Rwanda innan det är dags att ta sig tillbaka till Sverige.

/Ida Hennerdal

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar