Amahoro Amani betyder fred på språken kirundi respektive swahili. Det är ett fredsprojekt som drivs av Kvinna till Kvinna, Scouterna och Svenska PostkodLotteriet för att bidra till att nå FN:s millenniemål. Läs mer om vad Amahoro Amani är »

tisdag 9 oktober 2012

En vardag som volontär - del två

Jag och Burundiska Scouter byter nummer

Det här är en bloggföljetong i tre delar, av mig Wictoria, som var volontär för Scouterna i Burundi mellan februari - augusti. I föregående inlägg (tidigare inlägg av mig hittar du under etikett volontär) berättade jag en del av de sakerna som jag har lärt mig under de här månaderna och i det här inlägget ska jag berätta om vad jag gjorde. Hur såg en helt vanlig dag i Bujumbura, Burundis huvudstad ut som volontär egentligen?


Mestadels av tiden då jag var volontär jobbade jag hos de Burundiska Scouterna som i folkmun kallas ASB, vilket står för “Association des Scout du Burundi” vilket jag skulle översätta till Burundis Scoutförening. 
Efter morgonbestyren i lägenheten där jag bodde tillsammans med en Burundisk kvinna vid namn Chantal och hennes bror, blev jag upphämtad. Jag blev antingen hämtad av Francais som jobbade som chafför hos ASB eller av min franska volontärkollega Gael. Tillsammans åkte vi vidare och hämtade upp två andra på väg till kontoret. Morgonrusningen i Bujumbura är som i vilken annan stad som helst, bara lite mer kaotisk. Alla vill komma fram först och det är inte ovanligt att bli omkörd av en annan bil som kör på trottoaren. Jag var den som bodde längst bort från kontoret och från min bostad var det cirka 10 kilometer till ASB, alltså tog det cirka en timme att ta sig dit.



Väl framme på kontoret hade klockan hunnit bli närmare 8. Jag, Gael (min franska volontärkollega) och Medard hade ett kontor på andra våningen. Det var vi som var kommunikationsavdelningen, men vad var det för någonting som behövde kommuniceras? Jo, vi jobbade med att förbereda inför den 6:e afrikanska jamboreen. Jag jobbade mestadels med den engelska kommunikationen och med grafisk produktion, medan Medard och Gael bland annat skrev nyhetsbrev och hanterade media.

En av mina arbetsuppgifter - grafiskt material
 En helt vanlig dag jobbade jag utan lunch. Det är någonting som är vanligt i Burundi. Antingen har de anställda lunch mellan 12-14 eller så har de ingen lunch alls. Väljer de lunchalternativet är det vanligaste att de åker hem för att äta. Jag som bodde 10 km från kontoret hade inte riktigt tid med det. 

Vissa dagar var det mer att göra medan andra dagar var det ingenting alls.

Både jag och Gael jobbade utan lunch och därför brukade vi sluta kl. 15.10 ungefär och vi blev då körda hem eller i mitt fall blev jag ofta avsläppt i centrum för att jag hade någonting att göra. Under min volontärtid pluggade jag till exempel franska, simmade eller fikade/åt lunch efter jobbet.

De flesta kvällar (om det fanns el) brukade jag ligga i min säng och titta på någon serie på min dator. Dock måste jag berätta att oftast hade vi inte el efter kl. 20 vilket gjorde livet lite jobbigare. Det blir ganska så mörkt i Burundi på kvällarna och utan el gick det knappt att se någonting. Alltså sammanföll oftast elabrott med sänggång.

Eftersom jag bodde med Burundier så kände jag inte så många av de andra volontärerna som bodde i Bujumbura så mitt sociala liv var väldigt begränsat. Dock tror jag att jag verkligen fick uppleva Burundisk kultur under mina månader i Afrika och det är någonting som i efterhand är värt väldigt mycket för mig. 



Som ni nog förstår blev det en vardag även i Burundi och livet var inte så spännande alla dagar. Jag skapade mig mina rutiner och det var sällan jag inte höll mig till dem, men i nästa och det sista inlägget om min volontärtid ska jag berätta om några avstickare; som när jag firade Norska nationaldagen med ambassadörer från hela världen eller gympade med Chantal i en skoljympasal.
På återseende!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar