Amahoro Amani betyder fred på språken kirundi respektive swahili. Det är ett fredsprojekt som drivs av Kvinna till Kvinna, Scouterna och Svenska PostkodLotteriet för att bidra till att nå FN:s millenniemål. Läs mer om vad Amahoro Amani är »

torsdag 25 oktober 2012

Minnen från min volontärtid, tredje och sista delen

Jag tog inga bilder från något av tillfällena nedan så det här är en slumpartad bild på mig från min volontärtid

Det här är en bloggföljetong i tre delar, av mig Wictoria, som var volontär för Scouterna i Burundi mellan februari - augusti. I föregående inlägg (tidigare inlägg av mig hittar du under etikett volontär) berättade jag om hur en helt vanlig dag kunde se ut i Burundis huvudstad Bujumbura. I det här, tredje och sista inlägget om min volontärtid, tänker jag berätta om några minnen från min volontärtid och jag börjar med när jag firade Norges nationaldag.

Jag satt på kontoret hos Amahoro Amani när min mobil ringde. Svarade och personen i andra änden frågade mig vart jag jobbade någonstans för att de ville ge mig en inbjudan. Mer än så förstod jag inte. Jag förklarade snabbt i vilken byggnad kontoret låg och dagen efter dök en person upp och gav mig ett inbjudningskort för att fira Norges nationaldag tillsammans med norska ambassadören på ett av de finare hotellen i Bujumbura. Jag funderade lite på vad jag skulle svara eftersom jag inte hade några skor för en sådan här tillställning (sanning!), men bestämde mig för att svara ja och sedan gå till marknaden för att hitta ett par skor som funkade.

Nationaldagen firades en vecka sent (som jag minns det var det någon helgdag i Burundi den 17:e maj i år) och jag måste erkänna att jag var ganska nervös för att åka dit. Väl där hälsade jag på norska ambassadören och försökte sedan se om jag hittade någon annan som hade kommit dit ensam (mitt knep i sociala sammanhang). Fick syn på en medelålders kvinna som jag började prata med. Det visade sig att hon var dansk och från Köpenhamn. Jag och hon pratade hela kvällen och socialiserade med många andra. Bland annat träffade jag både norska- och danska ambassadörer som kommit till Burundi från Rwanda, människor som jobbade på amerikanska ambassaden i Burundi och Burundiska ministrar. Kände mig ganska malplacerad hela kvällen eftersom jag inte är van med att socialisera med ambassadörer och ministrar, men det var faktiskt en av de roligaste kvällarna i Burundi!

Några gånger följde jag med Chantal, som jag bodde tillsammans med, för att träna någon slags jympa. Det var också någonting som inte riktigt var som det är i Sverige. Åtminstone inte lokalmässigt. Jympan var i en jympasal, i en av de bästa skolorna i Bujumbura. Själva jympasalen hade ojämnt golv och dovt ljus. Musiken som ledaren hade var populär i Sverige på 90-talet och jag tyckte det var sjukt roligt att jympa till en gammal slagdänga som "Saturday night" med Whigfield! Till skillnad från Sverige var det mest män som deltog, vilket också gjorde mig lite glad. Jympa är roligt oavsett du är man eller kvinna och inte bara förknippat som någonting kvinnligt som det ofta är i Sverige!

För att inte detta avslutande inlägg ska bli allt för långt får de här två minnena/historierna räcka. Jag hade en lärorik tid i Burundi med nya erfarenheter och kunskaper med mig i ryggsäcken som jag inte skulle vilja vara utan. Jag kommer fortsätta jobba ideellt med Amahoro Amani då jag till exempel jobbar med hemsidan så du kommer i fortsättningen kunna stöta på mig igen!

På ses!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar