Amahoro Amani betyder fred på språken kirundi respektive swahili. Det är ett fredsprojekt som drivs av Kvinna till Kvinna, Scouterna och Svenska PostkodLotteriet för att bidra till att nå FN:s millenniemål. Läs mer om vad Amahoro Amani är »

torsdag 31 januari 2013

Julhjältar på stan - del 1. "Från tanke till handling"

Det här är första delen i en serie blogginlägg skrivna av Paulina Troillet, gymnasieelev i Stockholm, och Rebecca Söderberg, utmanarscout i Håbo scoutkår, som dagarna innan jul bestämde sig för att göra en insats.

"Alla var vi tillsammans överens om att vi efter julavslutningen
skulle ta tåget in till Stockholm för att sedan ge oss ut på
gatorna och sprida lite julstämning och värme..."
Det hela började med att jag på jobbet la märke till den otroliga mängden bröd som slängdes. En idé om att göra något vettigt av brödet väcktes då jag insåg att det finns folk som går med hungrande magar som gott och väl skulle kunna äta av (det absolut inte gamla) brödet som annars skulle slängas. Det kändes både fel för miljöns skull att brödet skulle gå till spillo och för det faktumet att personer går utan mat för dagen. Vi får nämligen inte glömma att det även här i Sverige finns personer som inte har det lika bra som just du och jag har det. I dagsläget är det cirka 5000 personer, personer precis lika mycket värda som du och jag, som inte har tak över huvudet eller mat för dagen. ”Tänk på barnen i Afrika” har man många gånger fått höra när man som liten lämnade mat på tallriken. Aldrig fick man höra ”tänk på de många personerna här i Sverige som just i detta nu förmodligen sitter med en hungrande magar”. Kanske var det för att medvetenheten om att problemet var så pass nära inte var stor. Dock vet jag att det inte hade gjort någon större skillnad om man tänkt på personer på andra sidan jorden eller på personerna längs Drottninggatan. En tanke är trots allt inte mer än en tanke. Det är snarare tanken som leder till handling som kan förändra. Ensam skulle jag inte kunna mätta alla dessa hungrande magar så jag beslöt mig för att fråga om hjälp. Vart jag vände mig för förstärkning var inte mer än självklart.

I skolan på måndagssamlingen pratade jag med alla eleverna från programmet. Jag berättade lite kort om min idé och jag hann knappt prata klart innan flera frivilliga personer sträckte upp händerna i luften. Tillsammans spikade vi dag då vi skulle göra iordning smörgåsar och vi kom överens om att alla gott och väl kunde skänka en slant till pålägg så att det kunde bli smörgåsar och inte bara bröd att dela ut. Alla var vi tillsammans överens om att vi efter julavslutningen skulle ta tåget in till Stockholm för att sedan ge oss ut på gatorna och sprida lite julstämning och värme, men framförallt för att visa de behövande att de inte glömts bort.
...

Klicka här för att läsa del två som publicerades den 4/2.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar