Julhjältar på stan - del 3. "Alla kan göra något"

Det här är tredje delen i en serie blogginlägg skrivna av Paulina Troillet, gymnasieelev i Stockholm, och Rebecca Söderberg, utmanarscout i Håbo scoutkår, som dagarna innan jul bestämde sig för att göra en insats. Del 1 kan du läsa här, och del 2 här.

Jag kunde inte föreställa mig hur många olika känslor man skulle få uppleva av att göra något så enkelt som att göra några mackor. Glädjen och inspirationen man fylldes av när Paulina berättade om sin idé. Inte bara för att den var sjukt bra, utan även för att någon äntligen tog initiativ och gjorde något! Stoltheten när man såg hur många det var som på något sätt ville bidra till att göra något för andra, mindre lyckligt lottade medmänniskor. Genom att de flesta bidrog med en sådan liten slant som 5 kronor, en nästan obetydlig summa för många av oss, kunde vi köpa pålägg vilket gjorde stor skillnad. Många bäckar små gör en stor å!

Paulina (t.v.) och Rebecca (t.h.) vet hur lätt
det kan vara att göra skillnad för en
annan människa.

Känslan när man sedan delade ut mackorna är verkligen näst intill obeskrivlig. Första mackpåsen var man lite nervös, för man visste inte riktigt hur reaktionen skulle bli. Försiktigt gick vi fram till kvinnan som satt där på gatan i snövädret, men till skillnad från alla andra människor som bara gick förbi utan att ens skänka henne en blick, stannade vi upp, sökte ögonkontakt och frågade med ett vänligt leende om hon ville ha påsen med mackorna. Känslan man kände inombords när man såg tacksamheten i hennes ögon och det lilla leendet som spreds över läpparna när hon tackade så mycket och önskade oss en god jul är obeskrivlig. Man blev så berörd att man vara nära till tårar och upplevde så många olika känslor på en gång. Meningen var ju att vi ville göra dem glada, men samtidigt ville man gråta över att det faktiskt finns människor som blir så himla tacksamma av att få några mackor. Mackor som för de flesta av oss tillhör den tråkiga vardagen.

Det var inga problem att hitta människor att dela ut mackorna till, tyvärr hittade man dem lätt inne i vår huvudstad. Det som gjorde mig ledsen och även besviken var alla de människor som var inne och julhandlade för flera hundra kronor, men som inte låtsades om människorna på gatan som de gick förbi. De för oss obetydliga småslantarna kan betyda mycket för någon annan, en till exempel hamburgare kostar på McDonalds 10 ynka kronor. Det är lätt att göra skillnad, mycket lättare än vad man tror! Att stoppa ner ett par gamla vantar som man ändå inte använder i väskan eller ha med sig en macka extra när man åker in till stan är inte ansträngande på något sätt, men kan fortfarande göra stor skillnad för en annan människa!

Ingen drömmer om att bli hemlös, men tyvärr har vissa av oss mer otur än andra. Det är viktigt att inte glömma det, att inte glömma eller blunda för de som behöver vår hjälp. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något - och det är alltid bättre att göra något än att göra inget.

Julhjältar på stan - del 2. "Många bäckar små"

Det här är andra delen i en serie blogginlägg skrivna av Paulina Troillet, gymnasieelev i Stockholm, och Rebecca Söderberg, utmanarscout i Håbo scoutkår, som dagarna innan jul bestämde sig för att göra en insats. Klicka här för att komma till första blogginlägget.

Alla påsar innehöll en lussebulle,
två mackor och en hälsning.

Dagen innan avslutningen var vi ett stort gäng, jag skulle nästan vilja säga att det var alla eleverna, som hjälptes åt med förberedelser på ett eller annat sätt. Någon hade bil och var villig att ställa upp som chaufför för att hämta brödet, några handlade pålägg, några hjälpte till med att skära bröd, fixa smörgåsar av brödet, plasta in smörgåsarna, lägga brödet i påsar och skriva små lappar med texten ”God jul” på. När allt stod klart var det bara att vänta tills natt blev dag och det var dags att ge sig iväg med vad som blev nästan 140 smörgåsar uppdelade i nästan 70 påsar tillsammans med en lussebulle i varje.

Några av oss 18 som under två
timmar gick runt på stan.

I Stockholm var vi totalt 18 stycken som gick runt i dryga två timmar och delade ut bröd. Det gick som vi hoppats, inte en enda smörgås tog vi med oss tillbaka hem. Två tredjedelar delades ut på gatorna, resten gick till två härbärgen. Det är visserligen synd att det var i behov, men samtidigt kul att veta att man på något sätt kunnat göra en skillnad. Det var ingen stor skillnad. Inte i världen och inte någon långvarig skillnad men åtminstone kanske för en liten stund. Under en liten stund så kunde någon kanske glömma bort hungern som annars alltid är där.

Det var många som på något sätt bidrog till det här ”uppdraget”. Både Konditoriet där jag jobbar, eleverna som hjälpte till med att göra i ordning smörgåsar, skolkaféet som lånade ut köksredskap och de elever som åkte iväg för att slutföra hjältedådet.

Jag hoppas att fler kan bli inspirerade av den här lilla insatsen vi gjorde - tillsammans kan vi göra en skillnad. Många bäckar små.

...

Klicka här för att läsa det tredje och sista blogginlägget av Rebecca och Paulina.